söndag 18 augusti 2013

1a gången



Så var det första gången för mig att bryta ett lopp, starta en Ironman, leda hela loppet i 2 mil..
Ja, så många 1a gångs grejer har det varit..en sak i taget.
Ironman:
Starten var magisk, all adrenalin som fanns i luften från nästan 2000 män, killar damer och tjejer som skulle ge sig ut på en nästan 4 km lång sim och slåss tur i det 20 gradiga vattnet. Vinden var byig ifrån Sydväst så vågorna gav med skjuts den första biten. Gissar att jag hade lite extra nytta av dem då jag tränat så mycket i lite tuffare förhållanden. Alla vi 4ra hade bestämt oss för att starta i 1.30 gruppen jag var lite osäker på hur snabbt jag simmar så jag ville vara lite defensiv och så var jag rädd att bli översimmad, trängseln är total. Jag och Paula gjorde som vi bestämt medans Liselott o Anna placerade sig längre fram i gruppen. Det visade sig att vi som valde att starta lite längre bak i gruppen fick en betydligt bättre och inte fullt så kaotisk simtur. Min tid blev 1.22 vilket jag är kanon nöjd med då min förhoppning var att klara simningen på 1.30
Sedan fick jag vänta lite på Paula i transition för att vi bestämt att följas åt över Ölandsbron. Vips iväg på cykel grym känsla i kroppen, jag som oroat mig för att jag skulle ha tränat för lite. Härligt pigga ben! I mitt huvud mal... nu vet du att du ska stiga av i Mörbylånga och det håller du dig till. bara så du vet om och om igen fick jag tala förstånd med mig själv.
1a gången att bryta ett lopp:
Väl i Mörbylånga gör jag faktiskt det jag bestämt och håller mig till planen och bryter. Fantastisk service i Aid stationen. Sjukbilar, service och massor med omtanke från alla funktionärer. Men jag som inte kände mig ett dugg sjuk ville helst om jag fick cykla tillbaka. Efter några telefonsamtal till tävlingslednignen får jag ett ok och kan sticka i väg på cykel rakt in mot mål. Grym medvind i ryggen och nöjd över att ha hållit mig till planen ger jag mig i väg tillbaka mot Kalmar. Förmaningen från tävlingsledningen var att jag skulle cykla lugnt och försiktigt... de kan de glömma.
I ledning:
Jag har cyklat knappt 4 mil, eliten har cyklat ca 10 mil då vi möts upp på väg mot Kalmar jag är pigg som en mört och gillar läget. jag får leda loppet i ca 2 mil häftigt! All publik jublar (även om det känns lite lurigt) och många tjoar om att det är en tjej i ledning. Men när vi vänder upp mot Ölandsbron har jag inte en chans efter att ha snittat 42 km/h i medvinden får jag nu kraftig sidvind och blir lite rädd så jag vågar inte ligga kvar i bågarna. Elitgänget drar snabbt förbi och poliser, filmteam och motorcyklar lämnar mig efter sig... men det var häftigt! det där händer nog aldrig igen.
Väl inne i transition avreggar jag mig måste behålla chippet på för att jag inte vill hämta ut cykeln.
Service i avregistreringen
Eliten in för växling från cykel till löpning

Äter, för nu är jag hungrig!




Mums! buffe är inte så dumt.


När tjejerna kommer in för löpning står jag beredd i Aid Station nr. 7 den enda som man får langa/ suporta i.

Anna Hull
Vilket fantastiskt minne för livet!




1 kommentar:

  1. Härlig läsning Karolina. Hoppas du får uppleva hela loppet nästa gång. Ses vi på Öland nästa år?
    /Fredrik

    SvaraRadera